Och nu då?

 
 
Tack Sverige, Grattis Portugal. Matchen levde inför returen, precis som jag skrev, och Sverige var ett tag nära VM, men Portugal var ändå det bättre laget. Vi faller med flaggan i topp men vad gör det, ändå bitter missa ett VM i Brasilien. I Brasilien!
 
Vi förlorar mot Tyskland i gruppen och Portugal i Play off, det kunde ha varit lättare. Och med tanke på hur illa vi spelat ibland så är det ju faktiskt starkt komma så pass nära som vi gjorde.
 
Frågan är bara vad som händer nu med det svenska laget. Vi har egentligen bara en enda spelare och det fyller inte på sådär jätteövertygande bakom honom. Kanske är tiden när vi vant oss vid svenska framgångar förbi, kanske har vi varit bortskämda, kanske är det över nu.
 
Time will tell. Tack för det här kvalet Sverige!

VM-hoppet lever

 
 
I mars 2009 var jag själv på den Iberiska halvön för att se Portugal - Sverige. Då i Porto, och VM-kvalet till Sydafrika 2010. På barer och restauranger i Porto haussades det egna rödklädda laget och de flesta var väldigt segervissa. Förvånansvärt många visade dock upp en oväntad sida också. Hatet mot Cristiano Ronaldo.
 
Okej, Porto är inte Ronaldos hemkvarter om man säger så och portugisen är inte direkt hyllad runt om i världen för sitt sätt att bete sig, men att han skulle vara avskydd även på hemmaplan var oväntat. Men det är klart, en egoistisk personlighet och ett leverne i lyx i ett krisdrabbat land i kombination med viljan att alltid vara bäst fungerar inte för alla människor.
 
Igår avgjorde nämnde Ronaldo matchen i Lissabon och Portugal har med 1-0 ett bra läge nå VM i Brasilien till sommaren. Sverige är dock inte chanslösa inför returen i Stockholm. Portugal var bättre laget men inte på ett imponerande sätt. Faktum är att det blev svajigt i försvaret så fort Sverige närmade sig hemmalagets straffområde.
 
Å andra sidan gjorde vi också våra misstag. Matchen gick i ett väldigt högt tempo och de individuella misstagen var många, åt båda hållen, och inget av lagens försvar såg solida ut. Nu gäller det att tänka framåt, på att anfalla och göra mål. Det kan gå vägen för Sverige, men då får vi inte släppa till bakåt.
 
Ett VM i Brasilien vore ju så kul!

Deutschland

Först 4-4 och nu 3-5. Nästan lite pinsamt va?
Det är en jäkla bedrift lyckas göra så pass många mål på ett lag som Tyskland, men å andra sidan släpper vi ju till mer därtill i baken.
 
Fram med skämskudden och så tänker vi på playoff istället. Det var i alla fall snygga mål.

Det var som tusan

 
 
Jag är fortfarande inte övertygad men det är svårt att inte vara glad en dag som denna. Stabilt Sverige. I den andra halvleken. Förbundskapten Erik Hamrén blir jag dock inte klok på. Det enda positiva jag kan säga just nu är att han verkligen fått ut max av Zlatan Ibrahimovic i landslaget, något, det enda, som Lasse Lagerbäck misslyckades med.
 
Tyskland på tisdag blir av akademisk betydelse men Sverige kan säkert göra en bra match. Mer intressant blir det i playoff. Frankrike, Portugal, Grekland eller kanske....Island?

Nu gäller det!

 
 
Efter viktiga, kanske inte så stabila, segrar borta mot både Irland och Kazakstan väntar nu en direkt avgörande landslagssamling för Sverige. På fredag tar vi emot Österrike på Friends Arena och på tisdagen efter gästar Tyskland samma gräs.
 
Vinner vi över Österrike är kvalplatsen till VM klar, tappar vi poäng måste vi troligen ta poäng även mot Tyskland eftersom Österrike har Färöarna borta i den sista matchen. Så klart bör vi ha god chans besegra Österrike hemma men man vet aldrig med Hamréns landslag.
 
Ena stunden hämtar vi upp 4-0 borta mot Tyskland, besegrar Holland hemma i en avgörande kvalmatch eller besegrar Frankrike i EM. I nästa stund har vi problem med Norge, tappar poäng hemma mot Irland eller får kämpa i 90 minuter för att besegra Färöarna. Sverige blandar och ger.
 
Nu håller vi tummarna att det går vägen mot Österrike till att börja med.
Mot Brasilien!

Nedåttrenden fortsätter

 
 
Förlust mot Österrike, knapp träningsseger mot Makedonien och inte imponerande 2-0 på Färöarna. Erik Hamréns landslag framstår mindre och mindre som ett VM-lag och det är jäkligt synd. Andreas Isaksson, Jonas Olsson, Andreas Granqvist och Förbundskaptenen själv. Ni imponerar inte!
 
Chansen till VM finns fortfarande men då är seger mot Irland borta ett måste till att börja med. Och spelet måste förbättras. Kom igen nu Sverige!

Nej du Hamrén

Verkligheten kom i kapp vår förbundskapten till sist. 0-0 mot Irland, och på det sätt det skedde, är inte godkänt och på något sätt så typiskt Erik Hamrén. Visst har landslaget också uppnått stora resultat under samme Hamrén, inte minst Tyskland borta, så klart, men bottennappen har också varit bra mycket djupare än vad Sverige är vana vid. Dessutom gör ju karln obegripliga uttagningar och uttalanden, det är jag inte ensam att tycka.
 
Topparna är tokhöga, dalarna djupare än den djupaste ravinen och någonstans finns ingen struktur alls. Sverige måste hitta tillbaka till sig själva igen, förmodligen med en ny förbundskapten. Ikväll väntar Slovakien borta i en träningsmatchzzzzz. Förlust då och debatten är igång.

Kungar av Berlin

 
Det var såååå nära att jag var på plats. Så nära!
 
Det här skulle lika gärna kunna sluta cirkeln för gott. Allting började i Berlin, och som idag tillsynes slutade i Berlin. Jag är fortfarande osäker om matchen igår ägt rum. Det ska inte gå att hämta upp 0-4 mot Tyskland. I Tyskland. På 30 minuter. Nej, det är nog en dröm trots allt.
 
Lika uselt som Sverige spelade i den första halvlek, lika bra var de i den andra, och man kan bara undra dels vad Hamrén tänkte inför matchen (startelvan??) och vad tyskarna egentligen ätit?
 
Sverige har egentligen både ett ganska mediokert och ett väldigt bra lag på samma gång. Offensiven är imponerande när den fungerar, bristen på försvar lika intressant när det inte funkar, men efter detta är det bara att lyfta på hatten för nu.
 
Nu tar vi välförtjänt VM-kvalsuppehåll och ställer in oss mot Irland i mars, och just det - Brasilien sommaren 2014.
Tack för bragden Sverige!

Cirkeln sluts

 

...eller skulle slutits kanske man säger. Om jag kunnat åka till Berlin imorgon. Det var i Tyskland det började. 2006 var året och VM i fotboll var spektaklet. Jag åkte dit som en kille med skrivarambitioner och med en personlig blogg samt ett färskt "kontrakt" som bloggare på swedenloves.com, och sedan har det rullat på.

 Via svenskafans.com och andra gästinhopp/frilansartiklar har jag nu sex år senare gjort såväl tv som radio som magasin- och tidningsartiklar. På tre olika språk dessutom. Samt att jag också fått följa två efterföljande mästerskap på plats, i tjänsten så att säga.

 Hade jag nu varit på plats imorgon hade cirkeln slutits på alla sätt och vis, och det är tråkigt det inte är så, men jag har på ett sätt redan också gjort ett avslut med det tyska landslaget då de bodde på hotellet jag jobbar på i samband med en vänskapsmatch för något år sedan. Får se om jag får anledning återkomma till det...

 Nu hoppas vi på en stormatch i Berlin, på en arena vi svenskar redan har ett oslagbart minne ifrån. Kan vi verkligen misslyckas där?

 


Tio dagar i Ukraina

 

Det blev inget Tjernobyl, inget Poltava men däremot en hel del Kiev.

Ungefär så här såg det ut:

 

Äventyret på plats på ett Fotbolls-EM är över för den här gången. När Sveriges match slutade runt midnatt Ukrainatid slängde jag, Kviborg och Nisse oss i en taxi till hotellet. Efter det sedvanliga stoppet utanför vårt hotell där taxichauffören rekommenderade oss en "very good strip club" och tidernas blåsning vid betalningen satte vi oss ner och skrev ihop våra sista texter från turneringen. Två timmar senare, utan sömn, kom nästa taxi. Denna gång för färd till flygplatsen. Viljan att sova överskuggades av den technomusik chauffören drog igång i ösregnet och kanske upplevde vi här ett av de mest minnesvärda ögonblicken på resan.

 

Sedan blev det en orgie i flygningar. Nisse drog till Köpenhamn/Malmö via Amsterdam medan jag och Kviborg upplevde München, Frankfurt och Arlanda innan jag själv tog tåget till Göteborg. 16 timmars resande dörr till dörr i mitt fall.

 

Vi har under tiden i Kiev följt landslaget från nära håll. Direkt från ankomsten till Ukraina till slutsignalen mot England. Vi har sett träningar, presskonferenser och hotellet de bor på. Vi har kört otaliga mil genom både stad och landsbygd för att göra detta och vi har sett Ekwall/Lundh stå med näsorna i vädret medan legender som Jane Björk och Simon Bank varit väldigt trevliga.

 

Mina minnen från Kiev då? Ja, de är många. Väldigt många. Förmodligen börjar många fler dyka upp nu när jag är hemma och få mer distans. Det är otroligt svårt vara kreativ efter några dagar mitt i bubblan ska ni veta och det har varit en nyttig erfarenhet både jobbmässigt och privat.

 

Ska jag spalta upp lite saker med resan så ser det ut såhär:

* Kiev - över all förväntan. En stad med stora kontraster. Å ena sidan fattig "sovjetisk" med gigantiska hyreskomplex i gråsliten betong och fläktar på utsidan huset, lador och typ stridvagnar i trafiken, men å andra sidan men modern, vacker stad med nybyggda skrapor, neonskyltar många grönområden och vänliga människor trots att man inte kan kommunicera med varandra på samma språk. Här ska vi också komma ihåg att myndigheterna förmodligen rensat upp en hel del i staden. Vi blev varnade att aldrig handla med kontokort, se upp för rånare och gud vet vad. Nu såg vi inte en enda tiggare, rånare eller bedragare (förutom någon tokig taxichaufför) - men det kanske är annorlunda när det inte är EM. Troligen. Helheten jag fick av mitt besök under mitt EM är i alla fall, med beröm godkänt!

 

* Trafiken - Ett kaos utan dess like. Måste vara med på listan. Fullt ös dygnet runt. Fem bilar i bredd på trefiliga vägar, bilar som kör fort, bilar som ignorerar alla trafikregler, bilar som kör på gångbanor, bilar som kör mot rött, bilar som zick-zackar mella andra bilar, bilar som tutar, förare som svär och gestikulerar, lastbilar från 30-talet och lador från 50-talet blandat med moderna mercor, bilar som stannar/parkerar i högerfilen, taxis utan säkerhetsbälten och korrumperade poliser som stoppar bilar på måfå för att dryga ut i kassan. Var dag var en väntan på att krocka men vi klarade oss till biluthyrarens stora förvåning. När vi dessutom lyckats bli stoppade av polisen två gånger utan att betala trodde han jag ljög. På något sätt fungerar allt detta trafikkaos i en symbios och en unizon förståelse för varandra och det blir lite charmigt i slutändan.

 

* Vädret - Ena dagen sol och stekande värme, nästa tidernas oväder. Den åska vi såg i Donetsk under Ukraina - Frankrike slog över oss två-tre gånger och det var likadant varje gång. Mörka moln från ingenstans och sen syndafloden i dryga kvarten, bara för att sedan försvinna utan ett spår.

 

* Språket - Vart kör vi? Vad ska vi äta? Vad står det på skylten? Qué? Det ena tecknet svårare än det andra och man kunde aldrig riktigt veta vad man gav sig in i/på.

 

* Serviceandan - Väntar Öst fortfarande på. Receptionisten på hotellet tyckte det var otroligt jobbigt ringa på en taxi och på restaurangerna kunde en öl ta upp till halvtimmen att få.

 

* Money talks - Pengar, pengar, pengar. Alla vill ha dem. Tiggarna på gatan må ha varit bortkörda men de utklädda Disneyfigurerna gjorde sitt för att bidra med tiggeriet. "Du måste ge oss 50kr för att vi ställt upp på bild. Var". Polisen ville ha mutor, restaurangerna dricks (vissa jobbade hårt för det, andra inte) och en taxiresa mellan vårt hotell och centrum kunde kosta allt från 45kr till 600kr. Det sistnämnda var egentligen inte ett alterntiv men vad göra när en speedad taxichaufför går igång helt på att vi inte vill betala mer än 100kr?

 

Lägg till detta otroligt många vackra kvinnor (ja, det måste nämnas), smått fantastiska monument, stolta och patriotiska Kievbor, glada människor från alla världens hörn, sånger, musik och en ö full med svenskar så är det lätt förstå att vi trivdes.

 

Speciella minnen för vår egen del var ungefär lika många:

* Igor - Under ett nattligt besök på ett sjkhus (Nisse fick en allergisk reaktion, ingen fara med honom) träffade jag Igor. En nyfiken kille som aldrig lämnat landet och bara ville veta mer och mer och mer. Jag skrev ett eget blogginlägg om honom för er som missat.

 

* Musikquiz - Det var likadant i Zell am See för fyra år sedan (Euro 2008). Ingen lång dag var komplett utan ett avkopplande musikquiz på kvällskvisten. 80- och 90-talet regerar på den här fronten.

 

* Konsten att smälta in - Man måste bli ett med Ukraina. Köra likadant i trafiken, smälta in i mängden, sätta hårt mot hårt. Vi hade mycket kul på vägen. Det enda vi aldrig riktigt lärde oss var att käka prinskorv med ketchup till frukost.

 

* De svenska supportrarna - Gult, överallt gult. Ja, man tröttnar på alla ramsor (båda två) men det går inte komma ifrån hur mäktigt det faktiskt är med så många svenskar i en och samma stad, som tar över så mycket och gör så många utomstående så nyfikna.

 

Sedan så måste jag också lägga in största besvikelsen. Jag hade sett fram emot att spela journalistlandskampen mot England fredag morgon, samma dag som Sverige - England. Engelsk media skulle enligt uppgift matcha David James i mål och Stan Collymore på topp. Denna match ställdes dock in med kort varsel och ja, de hade varit kul få spela.

 

Mest ironiska: Svenska fansen med tröjorna "Kan Grekland kan vi" som syftade på grekernas EM-guld 2004, och så visade det sig att Grekland kunde igen, men inte vi.

 

Jag är otroligt tacksam för att jag fick chansen att åka. Igen. Resan har varit över all förväntan och hur kul som helst på varenda punkt. Det är en väldig förmån att få följa ett mästerskap och sitt landslag så nära inpå, och att dessutom få uppleva ett annat land är oslagbart. Det är också väldigt skönt komma hem. Känner mig duktigt sliten, framför allt på sömnpunkten och det känns som man uppskattar allt gott med Sverige på ett annat sätt när man varit borta, oavsett att det regnar.


Bye bye Kiev



Då var det över. Elva dagar i Ukraina, två matcher med Sverige, lika många förluster.
EM är över för Sverige, vi var för dåliga helt enkelt. Inget att säga om det.

Jag är glad jag fått se Kiev och glad jag fått åka på en sådan här resa, det finns massor av äventyr att berätta ska ni veta. Men det blir en annan gång.

Tack för nu Sverige. Det var kul ha er i ett mästerskap igen.

Ukraina

Just nu befinner jag mig i Kiev för Fotbolls-EMs räkning. Vi kom idag och har redan fått känna på strålande solsken, ösregn, åska och en galen trafik. Inte så mycket för Kievbornas körning utan för att alla skyltar står med Kyrilliska bokstäver. Hur lätt är det liksom?

Nu väntar välbehövlig sömn, sedan kör vi!


EM-truppen 2012

Karoliner mot Ukraina

Här är killarna som ska göra det:


Målvakter:

Pär Hansson, Helsingborg

Andreas Isaksson, PSV Eindhoven

Johan Wiland, FC Köpenhamn


Försvarare:

Mikael Lustig, Celtic

Olof Mellberg, Olympiakos

Andreas Granqvist, Genoa

Martin Olsson, Blackburn

Jonas Olsson, West Bromwich

Mikael Antonsson, Bologna

Behrang Safari, Anderlecht


Mittfältare:

Rasmus Elm, AZ Alkmaar

Sebastian Larsson, Sunderland

Anders Svensson, Elfsborg

Kim Källström, Lyon

Pontus Wernbloom, CSKA Moskva

Samuel Holmén, Istanbul

Emir Bajrami, FC Twente

Christian Willhelmsson, Al-Ahly


Anfallare:

Zlatan Ibrahimovic, Milan

Tobias Hysén, IFK Göteborg

Johan Elmander, Galatasaray

Ola Toivonen, PSV Eindhoven

Markus Rosenberg, Werder Bremen


Kommentar: INGEN John Guidetti! Sverige har en massa småskavanker och det är tydligt att Erik Hamrén gör den bedömningen att Guidetti inte kan vara med vilket är katastrof för Sverige. Guidetti hade varit den perfekta EM-jokern, say no more. Att Johan Elmander kan vara uttagen trots sin skada känns absolut nödvändig i det här läget men visst dog lite av EM-hoppet nu?

EM-låten 2012

Markoolio - In med bollen i mål 2012 remix

Jag trodde detta var ett skämt när jag såg årets Idrottsgala men bevisligen ska Markoolio göra en Tomas Ledin och släppa en gammal låt som ny. Finns det verkligen så dåligt med fantasi i vårt land att det inte går att uppbringa något annat?

In med bollen i mål är något svenska fans sjungit sedan början av 2000-talet och på det stora hela spelar det väl ingen roll men det är alltid kul med förnyelse och någon ny typ av dänga...

Euro 2012

Det andra delade mästerskapet efter Holland/Belgien 2000 går av stapeln om bara någon månad i Polen och Ukraina. Sverige spelar sina matcher i Kiev, huvudstaden i Ukraina.

 

Ännu är ingen officiell, eller för den delen svensk, låt satt för evenemanget men ska vi kanske gissa på Idolhiten Elektropop i ny tappning? Något liknande lär det ju bli.

 

Vad som däremot är bestämt är maskotarna. Som så ofta är det två stycken, naturligtvis tvillingar, och de heter Slavek och Slavko.

 


Såhär är läget inför mästerskapet:

Grupp A: Polen, Ryssland, Grekland, Tjeckien

Grupp B: Holland, Danmark, Tyskland, Portugal

Grupp C: Spanien, Italien, Irland, Kroatien

Grupp D: Frankrike, England, Ukraina, Sverige

 

Förhoppningsvis är det Sverige som höjer den vackra pokalen till skyarna på Olympiastadion i Kiev den 1 juli mina vänner. Det ska mycket till men efter Kroatienmatchen andas vi nyoptimism. Med lite tur så. Kunde Grekland 2004 så kan vi.
Håll tummarna!!

Kommande överaskningar: Danmark, Ryssland, Sverige
Kommande besvikelser: Polen, Ukraina, England, Holland, Portugal
Kommande stora profiler: Guidetti - Sverige, Soldado - Spanien, Klose - Tyskland, Benzema - Frankrike, Arshavin - Ryssland.

Let the game begin!