Det närmar sig..
..slutet. Bara åtta lag kvar nu. Spanien åkte som senaste land ut igår och när det händer så vet man att det börjar dra ihop sig. Snacka om förlorarmentalitet. Fast måste erkänna att jag faktiskt trodde på spanjorerna i år. I övrigt var det förvånande att Holland åkte ut och trist att Ghana och Australien så snopet försvann. Sverige då? Var vi ens med i åttondelen?
I kvartsfinalerna så har vi många intressanta möten att se fram emot. Tyskland-Argentina, Brasilien-Frankrike och England-Portugal. Alla grymma matcher medan Italien-Ukraina känns något svalare.
Mycket ska till för att vi inte får se Brasilien mot Argentina i finalen men se upp för min outsider, Portugal!
Trots dåligt spel så ser vi nog ändå Brasilien överst på pallen. De skärper sig.
Men motbevisa mig gärna Argentina!
Utslagna
Nedan följer en länk till Diegos bilder. De övrigas bilder kommer inom kort också...
share.shutterfly.com/action/welcome?sid=0IYt2TZw0ZMXHg
Njut av både bilderna och det som är kvar av VM. Det är fyra år tills nästa. Sverige gjorde det de kunde!
Inför Tyskland - Sverige
Ryktena gör gällande att tyskar på gatorna i München är rejält oroliga inför kvällens match. De har grym respekt för Sverige. Och med tanke på tidigare motstånd (Costa Rica, Polen, Ecuador) så ska de nog ha det också. Sverige har inte rosat marknaden men vi har åtminstone mött svårare motstånd totalt sett hitills i VM.
"Ni åker ut med en gång om ni får möta Tyskland" sa en norrman till mig i Berlin.
VI får se, jag är inte så säker på det jag.
Ikväll vet vi...
Sverige - England
Ja jag vet inte. Hade svårt att ta till mig den såhär framför teven. Det kan ha att göra med att Sverige i stort sett var klara för avancemang redan före matchen. Det kan också ha att göra med att jag just kommit hem från Tyskland själv men troligtvis är den egentliga orsaken att jag inte var där live!
Man får mersmak vet ni. En sådan otrolig skillnad att uppleva stämningen live så ni fattar det inte om ni inte gjort det själva. Man får också en helt annan överblick som teven inte kan förmedla.
Allt annat blir liksom....inte lika bra i jämförelse.
Men på lördag är det kaxiga värdlandet Tyskland som står för motståndet. De tror att de ska slå oss lätt.
Jag är inte lika säker. Större under har skett.
På lördag kommer jag vara laddad igen, liksom laget!
Bilder är på gång.... likaså "krönika" från matchen...
Dag 8
Resan är nu över vilket är synd. Åker gärna tillbaka, VM eller ej. Ikväll håller vi tummarna mot England!
Avslutar med en bild på klasskompis David med sin fina Zlatan-flagga!

Veckans Mr. Army Guy: Killen hade fått för sig att han sett en repstege på ett hus som skulle fungera som brandstege. Logiskt? Nej det tyckte inte vi heller.
Följden blev att vi under en veckas tid letade efter huset och stegen varje gång pendeltåget körde förbi. Hittade vi någon? Nej!
Stod Mr. Army Guy på sig? Ja!

TSCHÜSS!!
Dag 7



Dagens låt: Det är över nu – Gyllene Tider
Dag 6


Dagens Mr. Army Guy: ”Ja, då måste 2000 vara det som kom efter 1999 då!” (Något han stolt utropar efter det att vi fastställt vad vi gjort diverse nyårsaftnar)
Dag 5

Dagen började sent för de tre hjältarna efter gårdagens segerfest på Brandenburger Tor. Den otroliga segersötman och lättnaden ville aldrig ge med sig. Efter att ha ätit frukost till första halvlek av Argentina – Serbien & Montenegro och konstaterat att den svenska flaggan med det vackra ordet Piteå på inte var sig lik efter gårdagen så åkte hela ligan in till Berlin centrum igen. Där överraskades vi snart av ett rejält åskoväder vilket gjorde att vi snällt fick ta en öl och titta på Holland – Elfenbenskusten inomhus. Stackars oss. Nästan skönt med regn i alla fall. Luften behövdes rensas efter all stekande hetta. Det gav oss också chansen att läsa aftonbladet i lugn och ro. Det delas ju naturligtvis ut här förstår ni. Inte missa läsare…







Dag 4

Jag tvivlar inte på att det verkligen var 120 000 svenskar i Berlin. I varenda liten vrå av staden var det gult och blått. Jag vet, jag har sagt det förr men det tål att upprepas. Av det dryga 72 000 inne på arenan (som bara tar 66 000 under VM) så var lätt 50-60 000 gulklädda! Endast två busslaster tillhörde Paraguay. Resten var neutrala eller "fusksvenskar" (andra nationaliteter för dagen klädda i gult). Helt fruktansvärt grymt! Större, mer och bättre tryck än vad det skulle vara i Sverige, jag lovar. Vi ägde Berlin! Kommer ta tid att smälta detta, det blir ett minne för livet. Har så många intryck att jag inte vet var jag ska börja. Kommer få anledning att återkomma till matchen i kommande inlägg också.

Äntligen var det alltså dags. Dagen D. Datumet, matchen, ögonblicket vi alla hade sett fram emot ända sedan vi fick biljetter i februari/mars. Tänk på all tid och energi vi lagt ner för att kunna åka. Alla timmarna på extrajobben, alla tidiga mornar. Allt man fått "offra". Det var värt varenda krona, varenda sekund! Har aldrig varit med om något liknande. Rösten höll i nästan hela matchen men efter målet var det kört. Hela veckan hade vi laddat och ett 0-0 resultat till hade inte varit kul.

Resten är historia. Inga bråk, inga sura miner. Bara ren folkfest! Värsta folkrörelsen som vuxit fram runt landslaget!
Dagens låt: Schnappi, die kleine krokodil

Dag 3

Festen på torget fortsatte sen hela dagen, kvällen och natten lång till tonerna av gamla VM-låtar. Grymt!

Dagens Mr. Army Guy:
- Sehr gut."
Dag 2


Dagens lat: Solen i ögonen - Lars Winnerbäck

Dag 1
Mr. Army Guy hinner sedan briljera med okända fotbollskunskaper om att Sverige minsann spelat 42 VM-matcher med kvoten 16-10-16. Och han som inte ens kunde något om fotboll! Diego och Mr. Anfield tittar på varandra med en frågande blick.

Framåt kl.17 anländer vi Travemünde och VM-marken i Tyskland i stekande hetta. Efter sedvanliga felmanövrar hittar vi så småningom rätt på Autobahn till tonerna av klassiska VM-låtar. Tyskland fullkomligen andas fotboll och överallt påminns man om VM. Under resan till Berlin träffar vi på en massa fans. Förutom tyska ser vi både polska, svenska och brasilianska.
När vi slutligen kommer till huvudstaden, tack Map24!, så inser vi snabbt att vi inte vet alls var vi ska bo och framför allt, hur! Hotell, vandrarhem, hostal…ja vi vet helt enkelt inte.
Nu är vi på plats och imorgon börjar uppladdningen! Endast tre poäng som gäller!!
Paraguay nästa

Ja vi säger inte så mycket om Trinidadmatchen utan påminner istället om hur kul Sverige och Danmark hade med Italien i sin 2-2 match i EM i Portugal för två år sedan. Ljuva minnen!
Tycker synd om alla fans som tagit sig ner till Tyskland och fick uppleva matchen på plats igår. Pengarna tillbaka kanske kan vara något?
Såg matchen på sportbar i Göteborg tillsammans med en massa andra svenskar (och Trinidader). Blev ett rejält antiklimax och sen var den kvällen förstörd. Snopet! In med Källström nu för tusan!
Imorgon är vi på plats och då blir det andra bullar!
Tyskland!

Nu är det dags! Imorgon börjar VM!!! Sverige spelar mot Trinidad & Tobago på lördag och än viktigare, på söndag åker vi! Som vi har längtat.
Nåja, åtminstone jag åker söndag. Ner till de danska delarna av Sverige. Ner till rödhökarnas nästen i Skåne och Malmö. Där sluter jag upp med övriga deltagare i vår lilla VM-resa och på måndag morgon kl.10 tuffar båten ut från Trelleborgs hamn med destination Deutschland!
Ni följer givetvis äventyret med både text och bild här på bloggen! (var annars?). Ska försöka uppdatera den så ofta det går. Bloggen har i skrivande stund haft 836 unika besökare sedan starten. Keep up the good work!
Håll nu tummarna för vårat kära land i den så viktiga första matchen. Det bara måste bli tre poäng!
"...Ingenting kan stoppa oss.
Vi är på gång!"
//Diego a.k.a Dieter (i Tyskland)
Landslagströjan

EM på hemmaplan 1992 blev startskottet till lite klass och stil. Åtminstone i modern tid.
Före det hade så vitt jag vet Sverige bara haft äckligt fula landslagsdressar. Till att börja med så förstår jag inte varför vi envisas med att spela i gult då blått är så mycket snyggare. Huvuddelen av vår kära flagga består dessutom av just blått. Men när vi nu valt det gula återstår inte så mycket att göra förutom att klaga. Undantagen är förstås den gula tröjan med en liten svensk flagga på bröstet anno 1958 och 1974 års illgula variant. Tiden runt 1990 tar nog priset med några konstiga guld/gula ränder som i sidled vred sig runt kroppen på den stackars spelaren. Texten med Sparbanken gjorde inte saken bättre...
Bilden ovan är från 1990.
I EM 92 byttes de fula tröjorna ut till några gula med blå adidas-ränder på ena axeln. Dessa var helt ok och snart hoppade de blå ränderna runt lite här och var på tröjan under de kommande åren. ibland fanns de till och med på bägge sidor av spelaren. Idag är tröjorna helt ok även om jag föredrar de gula med blå streck utmed sidorna som laget hade i senaste EM eller varför inte de blå tröjorna från Japan 2002?
Magiska!!
Här skulle egentligen en liten text om andra länders dressar komma...om varför exempelvis Italien lirar i blå ställ trots att de inte har blått i sin flagga. Eller varför Tyskland har vitt som första ställ och grönt som reserv. En intressant diskussion som jag en gång i tiden hade svar på. Hittar tyvärr inte information om det nu. Ingen annan som vet? Återkommer annars...
Fyra dagar till VM...
Stinsen

Mindre än en vecka kvar och nu är det dags att behandla den ständige antagonisten. Domaren!
Ingen kan påverka en match mer än honom. Oftas på ett positivt sätt naturligtvis. Vi vill ju inte se två spelare bråka vems inkast det är. Då är det bättre att mannen i svart får bestämma. Men några enstaka gånger kan det också bli väldigt fel.Englands Peter Shilton tycker nog exempelvis att den lille Maradona inte skulle ha fått boxa in bollen med handen i VM 1986. Detsamma gäller Sovjets målvakt uvarov 1990 när han såg Maradona göra samma sak. Då var det svenske Erik Fredriksson som missade.
Den mänskliga faktorn omöjliggör naturligtvis sådana misstag men de kan få ödesdigra konsekvenser...beroende på hur man ser det naturligtvis. Men Argentina besegrade Sovjet 1990 och gick vidare från gruppen som trea (skulle alltså inte ens tagit sig vidare med dagens regler) och sen direkt till final. Så kan det gå. För att inte tala om Sydkoreas omtalade avancemang till semifinal 2002. Men eventuella uppgjorda matcher och skandaler är en annan sak. Domaren kan ju också ha en dålig dag.
Historien är full av misstag från spelarna men det är domarnas som märks mest och får störst konsekvenser. Domarens misstag kan också vara roliga. Bo Karlsson visade exempelvis ut fel Nigerian mot Argentina 1994.
Men tur är väl trots allt att domarna ändå finns. Annars hade inte sporten varit så regelmässig som den trots allt ändå är. Fuskare och filmare kan man inte bli av med och man kan aldrig se eller stävja allt. Men försöken att göra det är lyckosamma och bra. Det finns ju bra domslut också.
På senare tid har domarkåren blivit mer medvetna känns det som. Domarna vill synas mer, både på och utanför planen och göra sig kända på det dem gör dem också. Ibland blir det fel när man vill ta för mycket plats på plan men visst är det kul med profiler även bland rättsskiparna?
För mig började det hela med Sandor Puhl från Ungern. Han var den första som stack ut ur mängden. Sedan rullade det på med den kanske största av dem alla, Italiens Collina! Vem kan ha undgått honom?
Vi har också vår egen Anders Frisk (hade), Urs Meier, Kim Milton Nielsen, Terje Hauge, Markus Merk med många andra. Bli inte förvånade om ni känner igen domaren som en superstar i framtiden kära vänner...
Diego

Diego
Nedan följer en beskrivning av mig själv. Eftersom inte ens jag är dryg nog att beskriva mig själv så har jag låtit en annan person göra det. Nog för att jag skulle kunna sitta en hel dag och berätta om hur spännande jag är men det skulle bli så tröttsamt. Fick lägga till endast en sak. En seriefigur jag liknar. Måste ju bara bli Batman!
Här kommer Diego, signerad Mr. Anfield:
Namn: Diego
Ålder: 27
Bor: Götet
Gör: Fryser på ICA:s fryslager, spelar korpfotboll, pluggar
Intressen: Fotboll, ICA:s fryslager, Kungälvs uteliv
Tyskakunskaper: Sparsamma. Die kartoffeln sind alle!
”Allas vår reseledare. Uppväxt i norr, numera bosatt i Götet.
Har en gedigen karriär i korpen bakom sig. Hyllad målskytt i såväl Piteå som Borlänge och numera Göteborg. Hävdar själv att han egentligen borde vara given i VM-truppen men orkar å andra sidan inte. Inte konditionsmässigt utan av andra anledningar.
Är trogen sina två favoritklubbar Barça och Öjebyn.
Skriver om några år riktiga krönikor i Sveriges och Europas ledande fotbollsmagasin.
– VM blir mitt genombrott, säger han själv.
Vi får se.”
– Jag minns det som igår! Jag dominerade varje match och vann skytteligan säsong efter säsong!
Frågar man medspelarna från den svunna tiden i slutet av 1990-talet så är svaret ett annat. En spelare som väljer att vara anonym med tanke på Diegos kopplingar till Borlängefamiljen säger följande.
– Att Diego dominerade korpen i Piteå är inte riktigt med sanningen överensstämmande. Killen kunde lira boll. Absolut. Men tyvärr fick han ständigt leva i skuggan av mannen alla älskade att hata. Henk.
Detta liv i bakhasorna på Henk satte sina tydliga spår. Diego har allt sedan avslutningen säsongen 2000 levt i total förnekelse. En förnekelse som svept över den drabbade så till den milda grad att han själv tror på det har han sagt. Nu skall vi dock inte förringa Diegos insatser på fotbollsplanen helt och hållet. Han gjorde ett par mål och hade en ibland ganska betydande roll, men att han vore given i Sveriges startelva i VM i sommar är nog vad vi kallar en lätt överdrift. Allt sedan avslutningen i Piteå har Diego fortsatt spela korpen-fotboll i suspekta B-ligor landet runt. Via Borlänge har han nu till slut hamnat i ett lag (?) i Göteborg som kallar sig Lagunak BK. Ett lag som fram till nyligen inte hade en enda seger i tävlingssammanhang. Faktum är dock att man nu besitter den smått otroliga segersviten på 2 raka segrar. Nog om Diegos fotbollskarriär.
– Häääjaa Sväääärjeee! Men Schlaaatan passa för fan! Passa. PASSA!
Henke såklart! Han låter spelet på plan tala. Zlatan låter istället munnen gå på tomgång.
Förväntar mig ett otroligt äventyr som också kommer att innebära starten på min karriär som framtida sportjournalist. Jag förespråkar de 5 M´en. Möten, Mingel, Mål, Medaljer och Mörkt öl! Je suis un Festis!
Hjärnan: Brasilien vinner för att de helt enkelt är bäst. Hjärtat: Sverige! För vi har Teddy Lucic!
Klart som F#N bilen skall bli blågul! På ett eller annat sätt!
Väl mött. Mr Anfield!"