Stinsen
Mindre än en vecka kvar och nu är det dags att behandla den ständige antagonisten. Domaren!
Ingen kan påverka en match mer än honom. Oftas på ett positivt sätt naturligtvis. Vi vill ju inte se två spelare bråka vems inkast det är. Då är det bättre att mannen i svart får bestämma. Men några enstaka gånger kan det också bli väldigt fel.Englands Peter Shilton tycker nog exempelvis att den lille Maradona inte skulle ha fått boxa in bollen med handen i VM 1986. Detsamma gäller Sovjets målvakt uvarov 1990 när han såg Maradona göra samma sak. Då var det svenske Erik Fredriksson som missade.
Den mänskliga faktorn omöjliggör naturligtvis sådana misstag men de kan få ödesdigra konsekvenser...beroende på hur man ser det naturligtvis. Men Argentina besegrade Sovjet 1990 och gick vidare från gruppen som trea (skulle alltså inte ens tagit sig vidare med dagens regler) och sen direkt till final. Så kan det gå. För att inte tala om Sydkoreas omtalade avancemang till semifinal 2002. Men eventuella uppgjorda matcher och skandaler är en annan sak. Domaren kan ju också ha en dålig dag.
Historien är full av misstag från spelarna men det är domarnas som märks mest och får störst konsekvenser. Domarens misstag kan också vara roliga. Bo Karlsson visade exempelvis ut fel Nigerian mot Argentina 1994.
Men tur är väl trots allt att domarna ändå finns. Annars hade inte sporten varit så regelmässig som den trots allt ändå är. Fuskare och filmare kan man inte bli av med och man kan aldrig se eller stävja allt. Men försöken att göra det är lyckosamma och bra. Det finns ju bra domslut också.
På senare tid har domarkåren blivit mer medvetna känns det som. Domarna vill synas mer, både på och utanför planen och göra sig kända på det dem gör dem också. Ibland blir det fel när man vill ta för mycket plats på plan men visst är det kul med profiler även bland rättsskiparna?
För mig började det hela med Sandor Puhl från Ungern. Han var den första som stack ut ur mängden. Sedan rullade det på med den kanske största av dem alla, Italiens Collina! Vem kan ha undgått honom?
Vi har också vår egen Anders Frisk (hade), Urs Meier, Kim Milton Nielsen, Terje Hauge, Markus Merk med många andra. Bli inte förvånade om ni känner igen domaren som en superstar i framtiden kära vänner...
I egenskap av domare tar jag viligt ner denna, i vanlig ordning, sneda passning och skickar tillbaka ett skruvat inlägg.
Den kanske mest berömda domaren, alla kategorier, är nog Tofik Bakhramov. Den ende domare som blivit en veritabel ikon. Han är det största bidraget till världsfotbollen som Azerbadjan producerat. De mer skadade läsarna av detta inlägg drar sig kanske till minnes den ytterst bestämde man som stod vid sidlinjen under VM-finalen 1966 på Wembley. Det var han som nickade med stor pondus när huvuddomaren Dienst Gottfried skuttade ut och undrade om Geoff Hurst skott verkligen var över mållinjen.
Tofik Bakhramov är som sagt den ende som blivit ikon. Nationalarenan i Baku är uppkallad efter honom.
Själv ser jag det som en utopi att få en arena uppkallad efter mig. Gunnar Gren, Torbjörn Nilsson eller Henke Larsson ligger nog bättre till. Men "John Larsson Arena". Det vore nåt...
Annars är det ytterst sällan som en domare avgör matcher (trots förlorarnas övertygelse om att det inte var deras egen inkompetens som ledde till förlusten utan domarens).