Hjältar vs. Antihjältar
Alla kommer vi ihåg de stora stjärnorna som Paolo Rossi 1982, Maradona, Lineker, Careca, Altobelli, Butragueño och Platini från 1986, Vialli, Matthäus, Gullit, Van Basten, Caniggia och Scillachi 1990, Brolin, Romario, Bebeto, Baggio, Stoichkov och Hagi 94, Henry, Zidane, Ronaldo, Rivaldo och Laudrups 98 samt Ronaldinho, Ballack och Beckham 2002 men kommer ni ihåg de så kallade antihjältarna?
Grabbarna som var med men inte glänste som stjärnor utan mer med sina personligheter. De var alla duktiga nog för att komma med i landslaget men kanske inte de som syntes mest på grund av sin teknik eller styrka. Jag tänker på Alexi Lalas i USA 94 som tillsammans med målvakten Tony Meola blev affischnamn för hela turneringen utan egentligen ha gjort något mer än att ha en stark personlighet och ett välkänt yttre. Jag tänker på Mexicos sprallige keeper Jorge Campos som gjorde sig känd för att spela i landslaget som både målvakt och utespelare. Att han dessutom gjorde spektakulära räddningar iklädd rosa målvaktsställ gjorde inte saken sämre.
Sedan har vi kategorin one hit wonders med herrar som blixtrade till under ett VM och sedan inte gjorde så mycket mer i sin karriär. Typ vår egen Tomas Ravelli som gör sig förtjänst på det ännu.
Vidare hittar vi här Salvatore Scillachi i Italia 90 som från ingenstans vann skytteligan. Hernan Medford i Costa Rica i samma VM är ett obehagligt minne för oss svenskar. Roger Milla, Kamerun kommer alla ihåg idag likaså Rene Higuita och Carlos Valderrama i Colombia. Marockos målvakt från 86 Zaziki Badou kvalificerar in sig här med.
VM är fyllt med ljuva minnen från härliga personligheter. Vilka har jag glömt?
Du glömde hela Brasilliens lag från -82. Brasiliens bästa lag någonsin (och därmed världens?) som åkte ut i kvarten mot Italien. Soctares, Zico, Falcao, Eder och gubbarna orsakar fortfarande smärta värre än hundra Medfords.
Den bäste svenske (anti-)hjälten måste vara Karl Svensson (inte blåvitts VM-back utan legendaren från Helsingborg). Han gjorde visserligen en bragdmatch mot Italien i gruppspelet 1950, en insats som tog Sverige till slutspelet (som man då hade). Matchen gick i Sao Paolo men han fick smeknamnet Rio-Kalle av geografiskt okunniga svenska journalister. I slutspelet släppte han sedan in 7 mål mot Brasilien på Maracana. Står nu staty utanför Olympia.
Hallå mannen!! För att kommentera nått helt annat så har du varit jäkligt svår att få tag på senaste tiden.. har ju massor att berätta!! Ring mig!!
Vad sägs om Oleg Salenko. 6 mål VM -94. 5 mot Kamerun och 1 mot Sverige. Trots detta misslyckas Ryssland med att ta sig vidare från gruppspelet. Vilken personlig besvikelse det måste vara! Sedan försvann han i glömska någonstans i Celta Vigo eller nåt...
Kom att tänka på Pat Bonner. Irlands målvakt under VM -94. Irland hade ett rätt bra lag med (Liverpool-)killar som Staunton, McAteer, Babb och Aldridge. Andra goa gubbar var Roy Keane och den svarte och fule McGrath (kolla in www.uglyfootballers.com). De tog sig vidare från gruppspelet efter att Ray Houghton fått på en lyckoträff utan dess like mot Italien. I åttondelen mötte man Holland med likaledes klassiska killar som Koeman, Rijkjaard och Bergkamp. Holland tar ledningen med 1-0, matchen står och väger. Då klipper Wim Joonk till från typ 40 meter. Bonner har fri sikt och allt verkar lugnt. Plötsligt drabbas arbetargrabben Bonner av extremt slappa handleder. Bollen liksom rinner rakt igenom hans händer och letar sig in i nät. Kvar, på knä, står Bonner och undrar samma sak som resten av världen: Vad hände?
Irlands framgångssaga var slut och dränktes säkert, på irländskt vis, i en flod av Guinness. Frågan är om de någonsin kommer att mönstra ett lika bra lag som då?
