vmresan

Nu är det dags! Imorgon börjar VM!!! Sverige spelar mot Trinidad & Tobago på lördag och än viktigare, på söndag åker vi! Som vi har längtat.
Nåja, åtminstone jag åker söndag. Ner till de danska delarna av Sverige. Ner till rödhökarnas nästen i Skåne och Malmö. Där sluter jag upp med övriga deltagare i vår lilla VM-resa och på måndag morgon kl.10 tuffar båten ut från Trelleborgs hamn med destination Deutschland!
Ni följer givetvis äventyret med både text och bild här på bloggen! (var annars?). Ska försöka uppdatera den så ofta det går. Bloggen har i skrivande stund haft 836 unika besökare sedan starten. Keep up the good work!

Håll nu tummarna för vårat kära land i den så viktiga första matchen. Det bara måste bli tre poäng!

"...Ingenting kan stoppa oss.
Vi är på gång!"

//Diego a.k.a Dieter (i Tyskland)

EM på hemmaplan 1992 blev startskottet till lite klass och stil. Åtminstone i modern tid.
Före det hade så vitt jag vet Sverige bara haft äckligt fula landslagsdressar. Till att börja med så förstår jag inte varför vi envisas med att spela i gult då blått är så mycket snyggare. Huvuddelen av vår kära flagga består dessutom av just blått. Men när vi nu valt det gula återstår inte så mycket att göra förutom att klaga. Undantagen är förstås den gula tröjan med en liten svensk flagga på bröstet anno 1958 och 1974 års illgula variant. Tiden runt 1990 tar nog priset med några konstiga guld/gula ränder som i sidled vred sig runt kroppen på den stackars spelaren. Texten med Sparbanken gjorde inte saken bättre...
Bilden ovan är från 1990.

I EM 92 byttes de fula tröjorna ut till några gula med blå adidas-ränder på ena axeln. Dessa var helt ok och snart hoppade de blå ränderna runt lite här och var på tröjan under de kommande åren. ibland fanns de till och med på bägge sidor av spelaren. Idag är tröjorna helt ok även om jag föredrar de gula med blå streck utmed sidorna som laget hade i senaste EM eller varför inte de blå tröjorna från Japan 2002?
Magiska!!

Här skulle egentligen en liten text om andra länders dressar komma...om varför exempelvis Italien lirar i blå ställ trots att de inte har blått i sin flagga. Eller varför Tyskland har vitt som första ställ och grönt som reserv. En intressant diskussion som jag en gång i tiden hade svar på. Hittar tyvärr inte information om det nu. Ingen annan som vet? Återkommer annars...

Fyra dagar till VM...

Mindre än en vecka kvar och nu är det dags att behandla den ständige antagonisten. Domaren!
Ingen kan påverka en match mer än honom. Oftas på ett positivt sätt naturligtvis. Vi vill ju inte se två spelare bråka vems inkast det är. Då är det bättre att mannen i svart får bestämma. Men några enstaka gånger kan det också bli väldigt fel.Englands Peter Shilton tycker nog exempelvis att den lille Maradona inte skulle ha fått boxa in bollen med handen i VM 1986. Detsamma gäller Sovjets målvakt uvarov 1990 när han såg Maradona göra samma sak. Då var det svenske Erik Fredriksson som missade.
Den mänskliga faktorn omöjliggör naturligtvis sådana misstag men de kan få ödesdigra konsekvenser...beroende på hur man ser det naturligtvis. Men Argentina besegrade Sovjet 1990 och gick vidare från gruppen som trea (skulle alltså inte ens tagit sig vidare med dagens regler) och sen direkt till final. Så kan det gå. För att inte tala om Sydkoreas omtalade avancemang till semifinal 2002. Men eventuella uppgjorda matcher och skandaler är en annan sak. Domaren kan ju också ha en dålig dag.
Historien är full av misstag från spelarna men det är domarnas som märks mest och får störst konsekvenser. Domarens misstag kan också vara roliga. Bo Karlsson visade exempelvis ut fel Nigerian mot Argentina 1994.
Men tur är väl trots allt att domarna ändå finns. Annars hade inte sporten varit så regelmässig som den trots allt ändå är. Fuskare och filmare kan man inte bli av med och man kan aldrig se eller stävja allt. Men försöken att göra det är lyckosamma och bra. Det finns ju bra domslut också.

På senare tid har domarkåren blivit mer medvetna känns det som. Domarna vill synas mer, både på och utanför planen och göra sig kända på det dem gör dem också. Ibland blir det fel när man vill ta för mycket plats på plan men visst är det kul med profiler även bland rättsskiparna?
För mig började det hela med Sandor Puhl från Ungern. Han var den första som stack ut ur mängden. Sedan rullade det på med den kanske största av dem alla, Italiens Collina! Vem kan ha undgått honom?
Vi har också vår egen Anders Frisk (hade), Urs Meier, Kim Milton Nielsen, Terje Hauge, Markus Merk med många andra. Bli inte förvånade om ni känner igen domaren som en superstar i framtiden kära vänner...

 Suomi

Landskamp i fotboll på Ullevi...mot Finland. Världen står stilla.
Just Ullevi ja. En arena Sverige ALDRIG gör en bra match på säger jag. Motbevis mig gärna. Och då menar jag inte 5-0 mot Malta eller vem det nu var för en massa år sedan.
Matchen idag var heller ingen höjdare. 0-0 hade kunnat vara 0-2 i halvtid, hade kunnat vara 2-2 efter full tid...eller nått. Kul att min personliga favorit Rami Shaaban fick stå en halvlek. Nått mycket mer än bara stå blev det dock inte eftersom Finland inte hade mycket i den andra halvlek.

Så mycket mer att säga om matchen finns inte. Ni har alla sett den. Ett tråkigt, oinspirerat Sverige, svinkallt väder, en inkompetent polack med pipan och ett ganska kul Finland.Gillade Litmanen och Eremenko på topp.
Läs mitt senaste inlägg om matchen på swedenloves när det kommer upp istället... säger allt.

Ps. Daniel Andersson måste vara god vän med Lagerbäck men nått mer än att fylla vattenflaskor i VM får han inte göra.

VM-doldisar i all ära. Visst är det kul med lag som Irak 86, Egypten 90 och exempelvis Togo 06 men är det alltid de bästa lagen som deltar i ett VM?
Svar: NEJ!
Men det är ju inte så mycket att säga om det, eller? De bästa och de flesta lagen kommer från Europa och vi kan ju inte ha ett VM med bara europeiska lag. Kul, nyttigt och utvecklande med andra länder och värlsdelar naturligtvis. Vad vore VM utan Kanada 86, Kamerun 90, Nigeria 94, Chile 98, Kina 02 och Australien 06 för att bara nämna några? Otroligt trist och profilfattigt säger jag.

Följden med detta blir naturligtvis att många bra lag missar VM titt som tätt. Brasilien har alltid varit med men exempelvis England missade VM i Frankrike 1998 och Holland VM senast, 2002. Det är jämna och långa kval och man har inte alltid råd att förlora mer än en hemmamatch. 
I sommar saknas länder som Danmark, Uruguay, Turkiet, Europamästarna Grekland, Kamerun, Nigeria, Senegal, Chile, Colombia, Belgien, Irland, Ryssland och Kina. Alla sevärda lag på sitt sätt. Kan man också räkna in Norge här med? Njaäää, vi säger inte så va?

---

Jag vill gratta mitt älskade och kära F.C Barcelona! Otroligt skön och rättvis seger. Henke var Kung! Ljungberg också bra. Bådar gott inför VM! Frågan är ju bara varför Henke inte får den kritik Zlatan fått för att han inte nätat på länge? ;)
Kan rekommendera å det varmaste att surfa in på marca.com och lyssnar på ljudfilerna från spansk radio från Barcas bägge mål. Grym underhållning!
Leta även rätt på hymnen, också bra.
"Tot el camp, es un clam. Som la gent Blaugrana...osv - Barca, Barca....BARCA!"

---

Avslutar med lite självskryt. Bloggen är nu uppe i cirka 30 unika besökare per dag den senaste veckan!
Det tar sig sa mordbrännaren...

Kolla också in min blogg på swedenloves.com
22 dagar kvar nu till VM...

Alla kommer vi ihåg de stora stjärnorna som Paolo Rossi 1982, Maradona, Lineker, Careca, Altobelli, Butragueño och Platini från 1986, Vialli, Matthäus, Gullit, Van Basten, Caniggia och Scillachi 1990, Brolin, Romario, Bebeto, Baggio, Stoichkov och Hagi 94, Henry, Zidane, Ronaldo, Rivaldo och Laudrups 98 samt Ronaldinho, Ballack och Beckham 2002 men kommer ni ihåg de så kallade antihjältarna?

Grabbarna som var med men inte glänste som stjärnor utan mer med sina personligheter. De var alla duktiga nog för att komma med i landslaget men kanske inte de som syntes mest på grund av sin teknik eller styrka. Jag tänker på Alexi Lalas i USA 94 som tillsammans med målvakten Tony Meola blev affischnamn för hela turneringen utan egentligen ha gjort något mer än att ha en stark personlighet och ett välkänt yttre. Jag tänker på Mexicos sprallige keeper Jorge Campos som gjorde sig känd för att spela i landslaget som både målvakt och utespelare. Att han dessutom gjorde spektakulära räddningar iklädd rosa målvaktsställ gjorde inte saken sämre.

Sedan har vi kategorin one hit wonders med herrar som blixtrade till under ett VM och sedan inte gjorde så mycket mer i sin karriär. Typ vår egen Tomas Ravelli som gör sig förtjänst på det ännu.
Vidare hittar vi här Salvatore Scillachi i Italia 90 som från ingenstans vann skytteligan. Hernan Medford i Costa Rica i samma VM är ett obehagligt minne för oss svenskar. Roger Milla, Kamerun kommer alla ihåg idag likaså Rene Higuita och Carlos Valderrama i Colombia. Marockos målvakt från 86 Zaziki Badou kvalificerar in sig här med.

VM är fyllt med ljuva minnen från härliga personligheter. Vilka har jag glömt?

Så var då äntligen VM-truppen uttagen och den var inte helt utan överraskningar må jag säga.
Men det väger över till det positiva om ni frågar mig. Största smällen tar utan tvekan playboyen Alexander Östlund som nog kallt räknat med en plats. I övrigt ser det stabilt ut!
Fram till och med den 6 juni så kan några av reserverna tas in i truppen, och då endast vid någon form av återbud från ordinarie spelare.

Truppen:

Målvakter:
Andreas Isaksson, Rennes
Rami Shaaban, Fredriksstad
John Alvbåge, Viborg

Försvarare:
Erik Edman, Rennes
Petter Hansson, Heerenven
Teddy Lucic, Häcken
Olof Mellberg, Aston Villa
Mikael Nilsson, Panathinaikos
Fredrik Stenman, Bayer Leverkusen
Karl Svensson, IFK Göteborg

Mittfältare/Forwards:
Nicklas Alexandersson, IFK Göteborg
Anders Svensson, Elfsborg
Marcus Allbäck, FC Köpenhamn
Mattias Jonson, Djurgården
Daniel Andersson, Malmö
Johan Elmander, Bröndby
Zlatan Ibrahimovic, Juventus
Henrik Larsson, Barcelona/Helsingborg
Fredrik Ljungberg, Arsenal
Christian Wilhelmsson, Anderlecht
Kim Källström, Rennes
Tobias Linderoth, FC Köpenhamn
Markus Rosenberg, Ajax

Reserver:
Bengt Andersson, IFK Göteborg
Christoffer Andersson, Lilleström
Kennedy Bakircioglü, Twente
Fredrik Berglund, Esbjerg
Mikael Dorsin, Rosenborg
Tobias Hysén, Djurgården
Daniel Majstorovic, Basel
Max Von Schlebrügge, Hammarby
Alexander Östlund, Southampton

En helt ok VM-trupp som sagt. Kul att Lagerbäck vågade chansa lite angående målvakterna. Shaaban är en personlig favorit. Också intressant att han vågade lämna Östlund utanför truppen.

Trolig startelva:
Andreas Isaksson;
Mikael Nilsson, Olof Mellberg, Teddy Lucic, Erik Edman;
Fredrik ljungberg, Tobias Linderoth, Anders Svensson, Christian Wilhelmsson;
Henrik Larsson, Zlatan Ibrahimovich

Coach: Lars Lagerbäck

 Skytteligavinnare?

1958 i Sverige gjorde fransmannen Fontaine hela 14 mål i ett och samma mästerskap.
Efteråt har det varit svårare i takt med det att spelet utvecklats. De senaste mästerskapens skytteliga ser ut som följande:

1982 Paolo Rossi (Italien), 6 mål
1986 Gary Lineker (England), 6 mål
1990 Salvatore Schilacci (Italien), 6 mål
1994 Hristo Stoichkov (Bulgarien), Oleg Salenko (Ryssland), 6 mål
1998 Davor Suker (Kroatien), 6 mål
2002 Ronaldo (Brasilien), 8 mål

Ett genomgående tema på sex mål alltså med ett undantag, Ronaldo. Frågan är bara hur det kommer se ut i årets mästerskap. Förmodligen hamnar siffran runt sex mål i år också, i alla fall inte mer. Dagens fotboll är mer tillknäppt än tidigare men samtidigt också mer öppen och chansrik. Allt är möjligt.
Se bara på Salenko 94 som gjorde fem av sina sex mål i samma match (mot Kamerun)!

Sommarens potentiella skyttekungar är många och det är omöjligt att lista alla. Här är ett urval:
Adriano (Brasilien), Riquelme (Argentina), Rooney (England) (Om spelklar), Robinho (Brasilien), Henry (Frankrike) och David Villa (Spanien).

Vilka har jag glömt?

Vem som än vinner så har vi ett underbart VM att vänta oss med många stora profiler att njuta av.

Så ska ett svar se ut! Mycket bra redogjort John!
Geniet från Varberg motsvarade mina förväntningar med råge. Riktigt snabba ryck.
Fyra tävlingar och fyra olika vinnare. Muy bien!
Extra plus till John för hans uttömmande svar.

Hagis karriär tog fart på allvar 1987 när han flyttade till storlaget Steua Bukarest. Tidigare hade han spelat i mindre rumänska klubbar där han blivit uppmärksammad för sina tekniska kunskaper.
I Steua vann Hagi tre raka "dubblar" och fick debutera i VM 1990. Med smeknamnet Karpaternas Maradona inledde han turneringen med stora förväntningar. Rumänien gjorde ett godkänt mästerskap, inte mer. Irland blev för svåra i åttondelen.
1994 däremot gick det bättre. I USA VM var Hagi en av turneringens bästa spelare om inte den allra bäste. Alla minns vi hans lobbskott från 20-30 meter mot Colombia och stormatchen då Rumänien slog ut Argentina i åttondelen. Mästerskapet fick sedan ett abrubt slut då laget slogs ut av Sverige i kvarten.
1998 i Frankrike var Hagi åldermannen i laget men här gick det inte bättre än att man blev utsparkade av Kroatien i åttondelen.
Hagis totala VM facit blev tolv matcher och tre mål. Totalt gjorde han 125 landskamper och 34 mål.
I hans allra sista landskamp, mot Italien i EM 2000, utvisades Hagi och fick lämna planen. Ett ovärdigt men ändå passande slut, ironiskt nog, för en av fotbollsvärldens största.

Angående Hagis klubbspel så spelade han - efter Steua - i Real Madrid, Barcelona, Brescia och i Galatasaray. Den turkiska klubben blev Hagis sista innan han lade skorna på hyllan och där vann han bland annat UEFA cupen och visade upp ett av sina bäst spel någonsin.

Spännande så det förslår inför framtiden..

Många är vi som gillar fotboll och i synnerhet världsmästerskapen. Ett VM känns alltid speciellt.
Mina egna erfarenheter säger mig att jag alltid hållit uppe intresset mer och längre under ett VM.
Träningslandskamper, kvalmatcher och till och med EM värderade jag som ointressant ända tills jag passerat 15 år medan jag som sjuåring kunde sitta klistrad framför exempelvis Sovjet - Ungern under Mexico 86 eller som elvaåring framför Colombia - Förenade Arabemiraten under Italia 90.
Fastän Sverige inte spelar så hittar man snabbt spänning i vilken match som helst. Ta mig tusan, jag skulle nog kunna se varenda match under ett VM-slutspel och det har jag säkert gjort också.
Lycklig var den tid då man som liten pojke hade sommarlov och slapp tänka på både jobb eller pengar.

En annan rolig tanke är småsakerna man kommer ihåg. Sådant som inte alltid har med fotboll att göra.
Johan var inne på det redan när jag skrev om de olika VM-slutspelen och visst ligger det något i det han säger. Medan han kommer ihåg saker som Stefan Schwarz vader och Leonardos armbåge så glömmer jag själv aldrig Ungerns Gyula Hajzan från VM 86. Mest på grund av hans otroligt fula namn förstås.

Andra saker som satt sig på näthinnan är:
Danmarks fräcka matchställ från Mexico. Hälften rött, hälften röd/vitt.
Maradonas andra Guds hand i Italien VM som domare Stig Fredriksson missade.
Colombias målvakt, Higuita, som missar en dribbling så att Kamerun avgör.
Killen bakom Kennet Andersson när denne gör sin målgest efter Saudiarabien i Dallas.
Anders Limpars tjuriga beteende under 1994 då han bänkades.

Detta är bara några av alla de "struntintryck" man samlat på sig.
Fråga mig imorgon och jag svarar säkert helt andra saker.
Helt klart är i alla fall att fotbolls VM påverkar.
Snart skriver jag ett nytt kapitel i min egen historia. Då ska jag för första gången se (delar av) VM live!

Längtar...

Ja visst var det Careca jag sökte.
Denna gången var det endast en tävlande vilket är lite trist. På det stora hela var det dock bara en mindre än föregående tävling (50%) vilket är bra.
Äran går till allas våran ÖISare, Kuba. Grattis!

Antonio de Oliveira Filhos karriär började i brasilianska Guarani. Hans stora internationella genombrott skulle komma i Spanien VM 1982 var det tänkt men en skada satte stopp.
Istället gick Careca, som blivit hans artistnamn, till den något större klubben Sao Paulo där han gjorde succé med sin fruktade högerdoja. Fick han bara läge med högerfoten i närheten av straffområdet så blev det alltid farligt.

1986 blev han brasiliansk mästare och gick rakt in i Brasiliens VM-lag. I Mexico gjorde Careca hela fem mål trots att Brasilien åkte ut rekordtidigt efter en riktig holmgång och straffavgörande mot Frankrike i kvarten.
1987 lämnade Careca sydamerika för Italien och Neapel. Även där gjorde han succé med en viss Maradona på topp och duon blev världens mest fruktade anfallspar. Tillsammans förde de Napoli till Serie A mästerskap och UEFA-cupsegrar.
1990 gick VM i hans nya hemland Italien och även här tog VM slut alldeles för tidigt för Brasilien. Redan i åttondelen sparkade Argentina ut de gul-blåa efter extremt destruktivt spel. Careca som hann med ett mål under VM tog smällen hårt och man kan inte klandra honom. Hans bägge VM måste vara bland de sämsta och otursmässiga brassarna någonsin spelat.
1993 flyttade Careca till Japan och nya J-leauge där han blev hyllad stjärna fram till 1997 då han återvände till hemlandet. Efter någon säsong i lägre divisioner i Brasilien så lade Careca som 40-åring av med sin aktiva karriär och gör idag, så vitt jag vet, inte så mycket fotbollsrelaterat.

Careca gjorde totalt 29 mål på 60 landskamper varav  nio VM-matcher och sju VM-mål.

Tre tävlingar, tre olika vinnare...

Som på beställning kommer här lite info om vad våra motståndare egentligen tror om oss och våra chanser.

Trinidad/Tobago:
"Sverige och England är giganter i jämförelse med oss. Det skulle vara tidernas skräll om vi lyckades mot Sverige eller England. Det är ju självklart vår ambiton.
Men ser man spelare för spelare så ska Sverige spöa skiten ur oss."
Orden är landets stora stjärna, Dwight Yorkes. På ett naturligt sätt höjer han de andra lagen i gruppen till skyarna och tonar ned sitt eget lags förutsättningar. Smart!
Trinidad/Tobago har inget att förlora.

En av Trinidad & Tobagos gamla storstjärnor, Alvin Corneal säger dock följande om gruppen:
"Det här är inte en så svår lottning. Vi kunde fått Brasilien eller Argentina. Sverige är bra men de spelar på ett enkelt sätt och kan bli stoppade. Med rätt taktik så kan vi stå upp mot dem."
Trinidad verkar istället mest skrämda av Paraguay.

Paraguay:
Paraguays gamle målvaktsstjärna, José Luis Chilavert är orolig för svenskarna och säger:
"De kan komma att göra det svårt för oss i luftrummet, vi är inte lika starka på det området som vi har varit tidigare"
Dagens storstjärna, Roque Santa Cruz är å sin sida rädd för Zlatan och Henke men säger samtidigt:
"Ni har en sämre defensiv än tidigare, och vi har en riktigt bra offensiv."
Vidare hävdar han att Paraguay blir att räkna med och att laget de två senaste VM-slutspelen åkt ut i åttondelen mot VM-segraren. Denna gången vill de gå längre. Se upp!

England:
Engelska tidningar går som vanligt hårt ut, men med ett undantag denna gången - Sverige!
"Sven-Göran Erikssons landsmän är de enda som kan ses som ett hot i en relativt enkel grupp"
Respekten för Sverige är större än på länge men i England räknar man ändå på ett säkert avancemang.
Om Sverige säger man som alltid:
"Ett disciplinerat, svårslaget lag"

Sverige:
Ja Sverige då?
Som alltid är vi blygsamma och säger att det är en bra grupp och att alla lag är bra.
Nytt är dock snacket om VM-guld. Vi vet att vi kan gå långt. Det gäller bara att inte bli högmodig.
Förlusten mot Irland imponerade inte direkt.
Gruppen är absolut överkomlig trots bra motstånd och det vore dumt att inte se ljust på tillvaron.
Sverige är svårstoppade och ett stabilt lag historiskt sett men det kan lika gärna bli succé som ett platt fall som jag ser det.

Gamla storheter som Matthäus, Beenhakker och Pele varnar för Sverige.
Visst kan vi skrälla!

Gruppen:
För att vinna VM så måste man gå vidare från gruppen. Många snackar om England och till viss del Sverige.
Men jag säger bara en sak. Paraguay!
Se upp för dem!
Själv ska jag se på dem...på plats i Berlin förstås. Om jag inte nämnt det tidigare ;)

Som "Liverpoolmannen" så noga påpekade hela två gånger under kommentarer så var spelaren jag sökte Emilio "gamen" Butragueño.
Gratulerar Mr. Anfield. Klistermärke kommer på posten. Haha. Eller räcker det med äran?

Enda sedan jag såg Emilio & Co. sparka ut Danmark med 5-1 ur Mexico 86 så har jag haft en förkärlek till El Buitre. En match där Emilio gjorde hela fyra mål!
På min första Spanienresa (Mallorca, off course) inhandlades därför Butragueños matchtröja. En tröja som jag, 16 år senare, faktiskt fortfarande bär ibland.

Butragueño spelade största delen av sin karriär i Real Madrid där han formade ett farligt anfallsvapen med mexicanen Hugo Sánchez och landsmannen Michel.
I Real vann Butragueño fem raka mästerskap medan det efter Mexico 86 gick tyngre i landslaget.
1984 förde han Spanien till en andraplats i EM och 1986 till ett snöpligt uttåg i kvarten.
I Italia 90 hade Butragueño hunnit bli lagkapten men lämnade turneringen mållös och utan att imponera.
1995 lämnade Emilio toppfotbollen i Europa och avslutade karriären i Atlético Celaya i Mexico.

Under hela sin karriär så gjorde Emilio 69 landskamper och 26 mål.

Väl åter i Spanien igen gjorde han sig snabbt ett namn inom sin gamla klubb, Real Madrid. Idag är han vice VD efter att nyligen ha sagt upp sig som sportchef på grund av klubbens misslyckanden på senare tid. Räkna med att se honom som klubbpresident i Real om några år.

Gamen lever!

Tysklands andra världsmästerskap arrangeras som bekant i sommar.
Sverige är kvalificerad efter många mycket bra kval den senaste tiden. Detta blir Sveriges andra raka VM-slutspel och fjärde raka mästerskap.

Några samlarobjekt är det inte tal om men däremot ska jag denna gången åka dit!!
Jag ska se VM LIVE, fatta!!!
Oh yes!
Jag och mina två compañeros kommer rocka Berlin med våra sambatakter.

Om VMs maskot(ar) i Asien var fula och störiga så var de åtminstone i det närmaste osynliga. I Tyskland ser vi ett lönnfett, glatt lejon och en storkäftad, talande fotboll som jag är rädd vi kommer få se alldeles för mycket av. Skåda eländet...


Tomas Ledin gör, i sann svensk anda, Sveriges VM-låt. Resultatet är ännu okänt men låt oss hoppas på en riktig hit så att Sverige kan dansa och le hela sommaren lång.

Man kan spekulera i all evighetom hur VM komme att sluta och hur det kommer att gå för Sverige med sina problem de har idag (försvaret, skador etc.) men jag nöjer mig att presentera grupperna.






          



Förhoppningsvis är det Sverige som höjer den vackra pokalen till skyarna på Olympiastadion i Berlin den 9 juli mina vänner. Svårt men inte otroligt. Med lite tur så...
Håll tummarna!!

Kommande överaskningar: Elfenbenskusten, Serbien och Montenegro, Kroatien, USA
Kommande besvikelser: Spanien, Tyskland, Holland
Kommande stora profiler: Fabregas, Spanien, Messi, Argentina, Adriano och Robinho, Brasilien, Drogba, Elfenbenskusten, Zlatan, Sverige

Let the game begin!

2000-talets första VM-slutspel var även Asiens första VM-slutspel och även första gången två länder delade på ett VM. Spelplatserna var i Japan och i Sydkorea.
Sverige var tillbaka i fotbollens finrum efter att ha varit VM-lösa sedan 1994.
Ett svagt EM i Belgien/Holland två år tidigare gjorde att svensken inte riktigt vågade hoppas på framgång.

Milleniumets första VM är ironiskt nog det jag sämst kommer ihåg något från av "mina" VM. Kan ha något att göra med att man växer upp och mycket av magin försvinner kanske? Tråkigt men sant.
Inte ett samlaralbum eller en samlarbild så långt ögonen såg heller.

I sann asiatisk anda var VMs maskot mer än en, allt för att tjäna mer pengar på dem.
Utseendemässigt säger man också typiskt Japan. Bedöm själva..                                            

                                                                                                                                                                        








Också i Sverige märktes de "nya" vindarna. Markoolio sjöng den officiella VM-låten men det vimlade av andra "piratlåtar", eller kupper som man populärt säger idag. Bland annat Svullo hade en dänga om jag inte minns fel. Res er för Sverige.

Dödens grupp blev snabbt ett tidningsord 2002. Grupp F med Sverige, England, Nigeria och Argentina såg onekligen tuff ut och why not? Dödens grupp, liksom. Allt för att tillföra mer spänning och prestige.
Sverige överlevde i alla fall Mr. Death och gick till åttondel efter 1-1 mot "svenska" England, 2-1 mot Nigeria och 1-1 mot Argentina. Inte alltid snyggt och välförtjänt men, imponerande!

VM blev annars en orgie i misslyckanden. Det hårda spelschemat i klubb- och landslag under höst och vår satte sina spår hos många av spelarna och det märktes i resultaten. Frankrike, Argentina, Portugal och Kamerun fick alla lämna turneringen tidigt. Italien och Mexico åkte sedan i åttondelen.
Brasilien var egentligen enda laget som höll måttet. Och det på ett imponerande sätt.
Ledda av de tre "R"en i form av Roberto Carlos, Rivaldo och Ronaldo tillsammans med det nya stjärnskottet och tillika fjärde "R"et, Ronaldinho, så lekte de sig vidare till slutspel.



I slutspelet överraskade hemmanationen Sydkorea. I gruppen hade man spelat bort Portugal och Polen och nu Italien i åttondelen. Med mycket tur skall tilläggas. Det gick till och med så långt att man började tala om uppgjorda matcher. Något som deras kvartsfinal mot Spanien också visade. Efter mycket tveksamma domslut mot spanjorerna och efter febrilt kämpande från de små asiaterna så kunde man vinna på straffar. Knappast en uppgjord match men ändå märkligt. Rasande spanjorer fick åka hem i förtid igen.
För Sverige blev åttondelsfinalen något snöplig. Förlust mot pigga Senegal med 1-2 efter förlängning.
Väldigt oväntat med tanke på att Sverige tidigt tog ledningen och sedan stundtals kontrollerade matchen helt. Alla minns vi Anders Svenssons snurrfint och stolpskott i slutet av matchen med sorg. Den finten var värd ett bättre öde.
Nåja, han får nöja sig med frisparkskanonen mot Argentina.
Adjö Sverige.

Sydkorea åkte till sist ut mot Tyskland i semi och det var upplagt för drömfinal mellan just Tyskland och Brasilien.

Finalen blev räddningen på ett slummrande VM. Att många av de stora lagen tidigt åkt ut hade gjort att många tappat intresset för VM. Sydkorea och Turkiet var inte direkt de lagen man ville se i det här skedet av turneringen hemifrån TV-soffan.
Brasilien tog till sist, än en gång, hem spelet efter 2-0. Båda målen av Ronaldo, med världshistoriens fulaste frisyr. Med ett kalt huvud toppat med en liten hitlermustasch i pannan så tog han revansch för kollapsen i Frankrike 98 och Brasilien var åter världsmästare.

VM i Asien blev succe. Speciellt i Sydkorea som tog sig längst av värdnationerna. Holländske coachen Guus Hiddink är nationalidol än idag. Också i Japan jublade man trots utslagning i åttondelen mot blivande trean, Turkiet.

Skytteligan: Ronaldo, Brasilien. 8 mål.
Bästa match: Uruguay - Danmark (1-2), Sverige - Senegal (1-2) och USA - Tyskland (1-0)
Överraskningen: Turkiet, Senegal och Sydkorea
Besvikelsen: Frankrike, Argentina, Portugal, Italien och Kamerun.
Spelarprofiler: Ronaldo och Ronaldinho, Brasilien, Oliver Kahn och Miroslav Klose, Tyskland, El Hadji Diouf, Senegal, Ahn, Sydkorea.

Nästa VM går i sommar och det spelas i Tyskland.
Sverige ska dit och VI likaså!!!
Så jävla kul!

1998 var VM tillbaka i Europa. Denna gången var det Frankrikes tur att arrangera mästerskapet.
Sverige hade inte lyckats kvala in efter någon form av kollektiv baksmälla efter framgångarna i EM92 och VM94. Istället fick vi nordbor ännu en gång förlita oss till danskarna. För Norge gick det inte att sympatisera med.

Samlaralbum eller samlarbilder var inte att tala om inför och under VM i Frankrike. Det fanns säkert om man ville, men hallå. Här var jag och mina vänner 19-20 år. Inte läge.
Istället satt jag säkert hemma och drömde mig tillbaka till Mexico 86 med hjälp av mitt gamla album. Där hade vi riktiga karaktärer som Maradona, Platini och Michael Laudrup för att bara nämna några.
Laudrup var för övrigt med även i Frankrike...
Maskoten detta år var som alltid när det gäller Frankrike, en tupp!        


Till detta VM hade antalet lag utökas och numera skulle endast de två bästa från varje grupp avancera till åttondelen. Något som spanjorerna surt fick klart för sig. Efter en bländande match mot Nigeria där afrikanerna vann med 3-2 så hamnade spanjorerna tidigt efter i gruppen och lyckades aldrig komma i kapp. Adiós al mundial för Spanien. Att de aldrig lyckas...

Danmark och Norge segade sig vidare från sina grupper. Danskarna efter en trevande start men till sist väldigt övertygande. Norge å sin sida gjorde en bragdmatch och spöade Brasilien med 2-1 och gick vidare tack vare det. Enda riktiga skrällen i gruppspelet, Spaniens sorti.

Åttondelarna bjöd på riktigt bra matcher. Alla minns vi med glädje Argentina - England där en ung David Beckham fick rött kort och blev hatad av en hel nation. En ännu yngre Michael Owen fick sitt genombrott och hyllades istället. Men det var sydamerikanerna som vann matchen.
Danmark visade upp bländande spel och körde över Nigeria med 4-1. Ett Nigeria som tidigare i turneringen spelat så bra att man börjar prata om Afrikas första VM-guld.

Danmark med Laudrupbröderna i spetsen bjöd sedan, i kvarten, Brasilien på riktigt hårt motstånd. Men Rivaldo sänkte nordborna med ett sent 3-2 mål.
Tyskland fick respass mot överraskningslaget Kroatien.
Frankrike slog ut Italien efter straffar.
Holland skickade hem Argentina.

Efter två jämna semifinaler stod Brasilien och Frankrike i final. Hemmanationen hade före VM haft stora förhoppningar men samtidigt stora frågetecken. Laget hade inga naturliga målskyttar men efter ett trevande gruppspel hade två herrar klivit fram och tagit den rollen. Thierry Henry och David Trezeguet!
Brasilien hade sin stora stjärna i Ronaldo som äntligen slagit igenom men före finalen hade något hänt. Oklart vad, men i finalen var han inte sig själv.
Frankrike krossade Brasilien med hela 3-0 i finalen. Stor segerherre, Zinedine Zidane!
Kroatien tog bronset efter 2-1 mot Holland i match om tredje pris.

Skytteligan: Davor Suker, Kroatien. 6 mål.
Bästa match: Nigeria - Spanien och England - Argentina
Överraskningen: Kroatien
Besvikelsen: Spanien
Spelarprofiler: Ronaldo och Rivaldo, Brasilien, Zidane, Frankrike, Suker, Kroatien, Ortega, Argentina,  Owen, England.

Lite tråkigt att man växer ifrån samlandet av bilder och lite tråkigt att kommersialiseringen av marknaden blir för stor. Om jag ska tillåta mig bli nostalgisk ännu en gång så var det bättre 1986 då det bara fanns ett album...

Delat VM 2002. Japan och Sydkorea...